Malin Liljeholm

Vi har det rätt bra här på soffan jag och Willie. Precis vad jag behövde efter en lite för stressig dag på jobbet, jag älskar mitt jobb men vissa dagar är det faktiskt väldigt skönt att få komma hem och landa på soffan en stund i lugnet och bara släppa dagen. Det är det och tiden i stallet som gör att jag hittat orken fast att det känns slitigt och hopplöst ibland. Ja och Mr. J bidrar ju också nu för tiden till att livet känns så mycket bättre. Så kanske ska man försöka uppskatta det man har lite mer istället för att vara ledsen för det som är motigt. Ja jag vet, det är ju rätt självklart när man tänker efter. Men ibland är det inte så lätt att göra just det.. ibland är det för enklelt att gräva ner sig i det dåliga. Nog om det nu dock.. istället ska jag passa på att mysa med katten innan det är dags att åka upp till stallet och kolla till min sjukling igen. Eller ja hon är faktiskt bättre nu tack och lov, men vi tar det fortfarande lugnt för att verkligen vila ut skadan.

Så var det dags igen... hälta och vila i sjukhage. Det känns som att det aldrig tar slut, skador och sjukdommar bara avlöser varandra och om jag ska vara ärlig börjar jag tappa hoppet om att vi någonsin ska få slippa allt detta. Hon är 11 år gammal men drar på sig mer skit än en tjugoåring... vet snart inte vad jag ska ta mig till.

Det är min öppningsfredag på jobbet vilket också innebär att jag slutar redan klockan ett. (Har för tillfället rast) Hur underbart är inte det! När jag kommer hem blir det nog till att hoppa i ridbyxorna och åka direkt upp till stallet. Ridning står på schemat, har dock inte bestämt om det blir ute eller på banan så det återstår att se. I vilket fall så känns det som ett perfekt ridväder och det gör ju bara den här fredagen ännu bättre. Kvällen sen blir rätt lugn, bara mysa hemma med Mr. J.