Malin Liljeholm

Idag fick det bli lite klättring i en lite mindre skog precis vid stallet tillsammans med Vendela och Vigge. Måste erkänna att jag är riktigt dålig på att utnyttja den här platsen som verkligen är perfekt utformad för just klättring. Att Wilma fullkomligt älskar att få komma ut så här och jobba i skogen borde ju innebära att vi skulle göra det här oftare. Men man liksom glömmer att se vilken potential en plats har när det ligger precis runt hörnet, eller det är i alla fall vad jag har gjort. Men idag när vi klättrade runt där bland stock och sten, både uppför och nedför och glädjen och energin bara strålade om Wilma så bestämde jag mig för att det här bara ska vi göra mycket oftare framöver. Dessutom är det ju så himla bra för att mjuka upp och stärka. Så mer klättring ska det bli alltså. :)

 

Bilden har nedan fick jag av Nettan i stallet idag... Någon hade missat att sätta på elen till staketet, Wilma hade sitt tjocka vintertäcke, det var kallt och hon var tydligen hungrig min påhittiga tjej. En mycket bra idé tyckte tydligen Wilma och en mindre bra idé känner matte. Suck.

Idag fick det bli en liten promenad i skog och på väg och sällskap fick vi med oss också, Kerstin och Eldrós. Känns så skönt att verkligen se att hon är som vanligt igen min fina, visar ingenting varken i uppför eller nedförsbacke och kliver på som om ingenting hänt. Så nu är det bara att sätta igång med träningen igen och så får vi hålla tummarna för att fröken kan hålla sig frisk och hel framöver.

Gissa vem som var supernöjd med att få gå med sina kompisar idag. Blicken jag fick när vi gick ut i den stora hagen imorse går inte att beskriva med ord, men det värmde så i mitt hjärta att få se Wilma så nöjd och lycklig. Så nu hoppas vi att hon håller sig hel och frisk framöver så att vi kan fortsätta med vår träning och slipper en massa oro. Idag får hon faktiskt ytterligare en vilodag för att bara vara med sina kompisar och känna av själv vad hon klarar av och så tar vi tag i vardagen imorgon. Men självklart startar vi upp lugnt och känner av vad vi klarar av.

 

 

God morgon! Sitter här med lite frukost framför mig och insåg att jag helt glömde uppdatera här igår kväll. Ska snart bege mig iväg mot jobbet, äntligen fredag! Men först måste jag bara berätta att Wilma är helt återställd igen, ingen hälta eller ens något tecken på stelhet men för säkerhets skull får hon idag gå själv i en mindre sjukhage. Men är allt som det ska även idag kommer hon förmodligen få gå ut med sina kompisar igen på lördag. Hur lättad är jag inte att hela sjukdomsförloppet eller vad man nu ska kalla det var över på bara tre dygn. :)

Det fick bli lite markjobb med långa tyglar först på ridbanan och sen gav vi oss ut och pulsade i snön tillsammans med Vendela och Vigge. Wilma var superpigg idag, körde värsta busskutten när vi va i skogen. Tror hon tyckte det var rätt skönt att få bli av med det tjocka täcket en stund och få lufta sig lite, och vem blir inte lite extra glad av att få komma ut och busa lite i den nyfallna snön såhär. Visserligen har hon snö även i sin stora hage, men de blir ju inte riktigt samma sak. Mitt lilla bustroll!

 

Idag testade vi även att linda benen med de nya lindorna som jag köpte för ett tag sen men inte testat än. Låt oss säga att det här med att linda tycker Wilma är rätt onödigt och jobbigt, så hon hittar på allt möjligt istället för att stå still och matte ville bara slita av sig håret.. Men till slut så fick vi på dom där BoT-paddarna och lindorna.Som ni ser är dock paddarna rätt höga så jag brukar vika ner dom lite, men det gör ju inget.. De är ju inte så att vi ska ut och tävla och behöver se supersnygga ut, så huvudsaken är ju att det fungerar bra.

 

Det fick bli en promenad i kylan idag med Therese och Hector som sällskap. Den här gången höll vi oss dock på grusvägarna, säkrast så. Många små fotopauser blev det också och så passerade vi hemma hos mamma och pappa där hästarna fick lite knäckebröd att mumsa på efter vägen. Så de va två rätt nöjda hästar som kom tillbaka till stallet efter vår lilla promenad.

Vad som egentligen hände under kvällen igår... Therese som också bloggar sammanfattade det hela rätt bra så jag lånar texten av henne.

Så nu väntar vi alltså på vad försäkringsbolaget säger och hoppas att vi inte blir ruinerade...

Så fort jag kom upp till stallet gav jag upp tankarna på att rida idag, istället bestämde jag mig för att sätta på Wilma kapsonen och gå en promenad så att jag också skulle hålla ångan uppe och slippa frysa. Lite sällskap lyckades vi locka med oss också vilket alltid är trevligt. Det roliga med Wilma är att har jag bara grimman på och vi går ut på en promenad så går hon mest bakom mig och släpar fötterna efter sig, men så fort vi sätter på kapsonen så är det som en helt annan häst. Hon lyfter på fötterna, trampar under sig ordentligt och lyssnar ivrigt efter nästa signal från mig. Vi höll bara fokus på att gå framåt med inslag av kortare sträckor i samlad trav. Så mot slutet av vår lilla promenad lyfte hon svansen, sänkte huvudet och till och med småfrustade lite precis så som hon gör när hon verkligen är tillfreds med arbetet. Tänk vilken skillnad det kan bli bara genom att sätta på ett annat huvudlag under en helt vanlig promenad.

 

 

 

Något som jag har fastnat allt mer för är trickträning för häst. Jag och Wilma har börjat lite smått med några enkla trick och jag märker hur roligt hon tycker att det är, vilket ju är perfekt de kvällar då man känner en viss tidsbrist. Vi har kommit så långt att vi har en början till Spansk skritt (lyfta och sträcka ut frambenen extra i skritt) och så kan vi Ducka (sänka huvudet till marken) på kommando. Sen har vi såklart en del kommandon som vi använder till vardags som jag själv kanske inte räknar in här men som ändå är värt att jobba på för att göra de dagliga sysslorna lite enklare. Vi kan till exempel backa bara genom att använda ordet "back", och så kan vi lyfta hoven som matte står vid när ordet "lyft" sägs. Men som sagt det räknar jag inte riktigt in till den egentliga trickträningen som jag hade tänkt ägna det här inlägget till.

 

I och med detta ägnar jag nu en hel del tid med att leta inspiration till nya trick och sätt att vidareutveckla det som vi redan kan. Jag läser, söker på youtubeklipp och tar till mig allt jag bara kan samtidigt som jag i mitt eget huvud vrider och vänder på hur jag ska kunna anpassa det till oss. Hur ska jag göra för att Wilma ska förstå vad jag vill att hon ska göra, ja det är just där den svåra biten kommer in. För det är inte en liten ponny jag handskas med, det är en stor häst, ett sto med mycket egen vilja. Så allt fokus måste ligga på att det ska vara roligt om jag ska kunna få henne till det jag vill, och tyvärr så är allt inte så roligt när det blir jobbigt enligt Wilma. Men med lite godis och lite lirkande så ska vi nog kunna lära oss både det ena och det andra. Dessutom är detta något som även skapar ett starkare band mellan oss, då dessa trick genomförs genom ett samspel och en förståelse mellan häst och människa.

 

Ett av mina drömmål som jag har just nu när det gäller trick är att hon ska kunna lägga sig ner på kommando, men detta är något som visar på stor underkastelse. Att få ett djur som rent av är flyktinstinkt att lägga sig ner bara för att jag säger det bygger på en enorm tillit (att ligga ner innebär att det inte är möjligt att snabbt kunna fly om fara skulle uppstå). En början eller sammanlänkning med detta mål är att lära henne att sitta, vilket också vore helt fantastiskt. Dock vet jag inte riktigt vad som skulle vara lättast för Wilma, men det får väl helt enkelt tiden utvisa. Det vore också kul att lära henne stegra, men det kräver att vi har kommit lite längre i vår träning och att det verkligen är jag som bestämmer när, var och hur då detta faktiskt kan skappa en känsla av överlägsenhet hos Wilma om det inte sker på rätt sätt. Och vi vill ju inte göra något som skulle kunna bli farligt. Så vi håller oss till de lite mer enklare tricken nu till och börja med.. men det är ju aldrig fel att sikta högt så länge man har sina delmål längst vägen.

 

Idag nöjde vi oss med en lugn promenad med trevligt sällskap. Känner mig så bortskämd vid dessa tillfällen när jag ser hur en enkel promenad inte är så enkel med unghästarna i stallet och Wilma följer mig hur snällt som helst. Men så har hon också levt dubbelt så länge som de andra ynglingarna så vi har lite försprång. Det är just de här små sakerna som verkligen får mig att se och uppskatta det vi har tillsammans. Min fina älskade Wilma!

Började dagen med morgonpasset i stallet, fixad färdigt allt och hann även med lite markjobb och trickträning med min stjärna. Så skönt att allt är färdigt och man har hela dagen framför sig. Dessutom var Wilma hur duktig som helst, hon lyssnade och var med mig hela tiden i allt vi gjorde. Så nu känns det verkligen som att hela dagen kommer bli superbra. :)

Det blev lite ridning idag också, det är ju omöjligt att låta bli när det är så här underbart väder och man är ledig. Idag fick vi dessutom sällskap av Vendela och Vigge ute i snårskogen, kan säga att det inte var helt lätt att ta sig fram alla gånger. Så det resulterade i att jag och Vendela fick hoppa av och gå en bit för att inte få massa snöras på oss från alla grenarna. Då kunde vi ju såklart inte låta bli att stanna upp för att ta några fina vinterbilder.

Det hann bli ett litet ridpass idag som jag hoppades. Dock var det ruggigt kallt, jag hade gärna haft den där varma jackan nu som jag beställt. Men nog om kylan. Wilma var lite distraherad till en början, hon liksom försöker 'gå ifrån mig' när hon inte riktigt känner för att göra det som jag vill. I dessa situationer blir hon väldigt stark och då glömmer jag lätt bort att andas och kommer ur balans. Men efter ett tag så lyckades vi faktiskt vända det hela och hon lyssnade hur bra som helst. Det gäller bara för matte att ta ett djupt andetag och sitta ner i sadeln ordentligt så blir allt bra till slut.

Jag hann inte mer än vakna innan jag fick flera förfrågningar om att rida ut i det härliga vädret och då kom jag såklart med den smarta idén att vi alla kunde rida ut tillsammans. Och så fick det bli. Det är så det blir när man känner en hel hög med människor som har lite osäkra unghästar och man själv råkar äga tryggheten själv. Så en uteritt blev det på hela två timmar, lite mumsigt fika hade vi med oss och Wilma var fast besluten att försöka smaka på min smörgås.. Sötnöt! Dock insåg jag ganska snabbt att jag hade missbedömt temperaturen ute idag.. så jag var ganska genomfrusen när vi kom tillbaka till stallet, men det var så värt det. Och med ett varmt bad när jag kom hem från stallet så lyckades jag tina upp mig själv också.

Jag känner mig faktiskt piggare idag, så pass mycket piggare att jag beslutade att Wilma skulle få en helkroppsschamponering nu ikväll då hon gjort en dubbelsidig lerinpackning på sig själv. Jag skrattar lika mycket varje gång hon hoppar fram och tillbaka och skakar bakbenen inne i duschen för att det rinner vatten på dom, min lilla fjant. Men nu är hon i alla fall skinande ren och fick stå och gosa i ylletäcket ett tag efter. Måste verkligen hitta ett nytt ylletäcke då det jag har nu är Billys gamla och aningens för kort över rumpan, men det är ju så himla bra så det är inte lätt att hitta ett som är lika bra.

 

Dock så vet jag inte om det var så himla bra för egen del att annordna spakväll för Wilma egentligen då jag nu kämpar för att inte hosta upp lungorna. Men vad gör man inte för sin lilla stjärna!

 

Ikväll fick det bli ett skrittpass i kylan på en väldigt hård ridbana, ja vissa dagar önskar man att man hade ett ridhus att tillgå. Men har man inte det så får man helt enkelt göra det bästa av situationen. Så massa mjukgörande övningar i skritt med lite trevligt sällskap av Therese och Hector fick det bli. Jag älskar verkligen att jag nu bara hittar fler och fler knappar hos Wilma, lite som att hon nu verkligen släpper mig nära inpå på riktigt. Det tog bara nästan två och ett halvt år (livet med ett envist sto), men nu så är känslan magisk och jag önskar verkligen att vi kunde ha ett lite bättre underlag att jobba på. Men vintern varar ju dock inte för evigt så vi får helt enkelt härda ut. Sen är ett mål för nästa år att ta lite mer lektioner för att bli lite inspirerade och komma framåt från den plats vi nu litegrann står och stampar på. Dock kan det ju inte annat än bli bättre när vi nu verkligen har hittat DEN känslan tillsammans!

 

Jag borde egentligen gå och lägga mig nu men jag bara måste skriva om mitt och Wilmas ridpass idag, jag är verkligen helt i extas fortfarande. Till en början kändes hon väldigt ofokuserad och som att hon försökte "gå ifrån mig", svårt att förklara för någon som inte är insatt i hästvärlden. Men så bestämde jag mig för att vi tar ett steg bakåt, vi börjar med grunderna och försöker hitta balansen i att bara vara oss. Och det kan ha varit det bästa beslutet jag tagit på väldigt länge, för jösses vilken skillnad det blev. Det var som att sitta på en helt annan häst och jag till och med hittade några nya knappar hos Wilma som kunde plocka fram en sida som jag inte sett allt för många gånger tidigare. Så vi avslutade med en hel del glädjetjut från min sida och lite frågande blickar från vårt ridsällskap. ;) Så ja jag kommer ha vansinnigt mycket träningsvärk imorgon, men jag känner mig också så fruktansvärt taggad på att fortsätta vår resa och ta det lite från början. Det går ju inte att sticka under stolen med att det senaste året varit tufft och att det gått långa perioder då vi inte kunnat träna alls, så att delvis börja om från början kanske är precis vad vi behöver just nu. Det känns i alla fall som att det bara kan göra oss gott. :)