Malin Liljeholm

Så fort jag kom upp till stallet gav jag upp tankarna på att rida idag, istället bestämde jag mig för att sätta på Wilma kapsonen och gå en promenad så att jag också skulle hålla ångan uppe och slippa frysa. Lite sällskap lyckades vi locka med oss också vilket alltid är trevligt. Det roliga med Wilma är att har jag bara grimman på och vi går ut på en promenad så går hon mest bakom mig och släpar fötterna efter sig, men så fort vi sätter på kapsonen så är det som en helt annan häst. Hon lyfter på fötterna, trampar under sig ordentligt och lyssnar ivrigt efter nästa signal från mig. Vi höll bara fokus på att gå framåt med inslag av kortare sträckor i samlad trav. Så mot slutet av vår lilla promenad lyfte hon svansen, sänkte huvudet och till och med småfrustade lite precis så som hon gör när hon verkligen är tillfreds med arbetet. Tänk vilken skillnad det kan bli bara genom att sätta på ett annat huvudlag under en helt vanlig promenad.