Malin Liljeholm

Ikväll fick det bli ett skrittpass i kylan på en väldigt hård ridbana, ja vissa dagar önskar man att man hade ett ridhus att tillgå. Men har man inte det så får man helt enkelt göra det bästa av situationen. Så massa mjukgörande övningar i skritt med lite trevligt sällskap av Therese och Hector fick det bli. Jag älskar verkligen att jag nu bara hittar fler och fler knappar hos Wilma, lite som att hon nu verkligen släpper mig nära inpå på riktigt. Det tog bara nästan två och ett halvt år (livet med ett envist sto), men nu så är känslan magisk och jag önskar verkligen att vi kunde ha ett lite bättre underlag att jobba på. Men vintern varar ju dock inte för evigt så vi får helt enkelt härda ut. Sen är ett mål för nästa år att ta lite mer lektioner för att bli lite inspirerade och komma framåt från den plats vi nu litegrann står och stampar på. Dock kan det ju inte annat än bli bättre när vi nu verkligen har hittat DEN känslan tillsammans!