Sugen på hästsaker
Är så himla sugen på att åka en sväng till Hööks eller lägga en beställning på hemsidan.. Men tyvärr så är man ju inte gjord av pengar, allra minst när man är hästägare tyvärr.. Men har jag tur kanske något av detta blir mitt den närmsta tiden i alla fall. :) Annars blir det nog lite pengar på sånt här skoj under mellandagarna sen.
Min fina Wilma!
Som vanligt så var det ju Vendelaträning ikväll med hästarna och idag vart det lite nytt och spännande då det var en ny häst som kom för att vara med. Wilma var såklart väldigt nyfiken på den nya pojken på ridbanan men trotts det var hon så himla duktig. Riktigt pigg var hon vilket man kan förstå eftersom det var ganska kyligt ikväll så framåtbjudningen var det absolut inget fel på, men hon brukar ha en tendens att försöka "sticka" på långsidorna när hon är på sånt humör. Men inte idag inte. Hon var verkligen så himla fin och samarbetsvillig, lyssnade på allt jag sa och gjorde verkligen allt för att göra rätt. De är sånna här dagar som man verkligen känner hur rätt det blev och vilken underbar häst man har. :)
Finaste! ♥
Mormor träffar Wilma
Hur galet är det inte att jag haft Wilma sen i mitten på Augusti och jag trotts att Mormor frågat inte tagit mig tid till att ta med mig Wilma den korta biten på cirka en km ner dit för att låta Mormor träffa mitt hjärta? När jag insåg det idag så skämdes jag nästan lite.. Så därför så bestämde jag mig också för att det var dags att göra något åt saken och jag har svårt att avgöra vem som egentligen vart gladast. Mormor som stod utanför sin lägenhet med tårar i ögonen av stolthet och lycka eller Wilma som blev matad med ett kanske lite för stort antal skivor knäckebröd. Jag vet i alla fall att det gjorde mig otroligt lycklig att få se min Mormor så otroligt glad och att man verkligen kunde se hur stolt hon är över mig och det faktum att jag får chansen att uppleva min stora dröm. Så ja idag kände jag mig stolt och glad för att jag fått chansen att växa upp med världens bästa Mormor som trotts hästrädsla och nervositet stod där och och bara strålade när hon matade min häst med knäckebröd och gång på gång sa att hon är så fin min häst. Det är sånt som verkligen betyder något. :) Sen när vi var ner ikväll och åt middag där med famiiljen så värmde det otroligt i mitt hjärta att få höra Mormor berätta att jag nog köpt den finaste häst hon sett och att hon var så snäll min Wilma. Är det inte otroligt vad lite som egentligen krävs för att man ska känna sig så otroligt lycklig? Ja den här dagen kommer nog både jag och Mormor leva länge på. :) ♥
Mitt hjärta!
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket den här tjejen betyder för mig! Kärlek! ♥
Vi kämpar på
Klockan är nu strax efter tio och det är måndagskväll. Jag är helt slut och då av egentligen ingen som helt anledning, eller okej lite har jag faktiskt gjort idag och jag avslutade dagen med lite mer än en timmes ridning på mitt hjärta med massa kämpiga övningar som fullständigt körde slut på mig. Jag blir verkligen så frustrerad när Wilma gör allt för att göra rätt och så sabbar jag det genom att inte sitta upp ordentligt vilket gör att vi båda kommer lite ur balans. Så tillslut blev jag så arg på mig själv att jag högt utbrister "Men sträck på dig då för i helvette! Hur jäkla svårt ska de va!?" Haha.. ja ni kan ju tänka er att vi alla fick oss ett gott skratt efter det. ;) Och mot slutet så gick det faktiskt riktigt bra när jag och Wilma efter mycket slit verkligen hittade varandra. :) Så min älskade tjej skötte sig hur bra som helst.. men jag måste verkligen kämpa med mig själv nu för att hitta tillbaka till där jag var för ungefär ett år sen innan Princess blev dålig. Det är många tappade muskler som ska byggas upp igen och då inte bara för min del utan också Wilma behöver tränas för att få muskler på de rätta ställena och så ska jag ju dessutom lära känna henne på vägen också. Man brukar ju säga att det tar minst ett år innan man kan säga att man känner en häst så vi har ju lite tid kvar till vi verkligen är där. Men jäklar vilket team vi kommer bli sen! Det är jag verkligen helt säker på. :)
Wilma på äventyr
Eftersom att jag viste att jag inte riktigt skulle hinna med lilla Wilma idag så erbjöd jag Vendela att låna henne då Soten fortfarande är sjuk och hon alltså inte har någon egen häst att rida på just nu. Så hon och en kompis till henne lånade min Wilma och även Kerstins lilla Eldrós och red ut i skogen på en närmare två timmar lång tur. Så när jag med andan i halsen kom upp till stallet ikväll för att fixa och ta in hästarna så möttes jag av det här och en mockad box. Det är sånt som gör att man blir precis varm i hjärtat och bara ler! Så underbara människor det där alltså och jag vet att jag kan knappast inte låna ut min lilla tjej till någon bättre! ♥
Varför vara ren?
Första dagen med nytt rent täcke och självklart så varade det bara några timmar för sen så var ena sidan helt inpackad med lera.. Jaja.. Wilma var ju nöjd och glad iaf. Frågan är dock om matte tyckte de va lika bra.. :P
Ja jag köpte en häst!
Jag känner att jag behöver klargöra en sak här, jag vet att snacket går och det är väl egentligen sånt man får stå ut med när man är uppvuxen på en liten ort som Stallarholmen. Men ändå så blir jag faktiskt lite besviken.. Jag är snart 21 år gammal och jag har precis fått chansen att förverkliga en av mina stora drömmar i livet. Dock innebär detta inte att jag har glidit fram på en räkmacka, och jag blir så trött på folk som på riktigt tar förgivet att det är så utan att egentligen ha någon som helst aning om hur verkligheten ser ut. Så för er som tror att jag bara pekat och fått precis vad jag vill utan minsta lilla ansträngning så kan jag säga att ni har så fel som det bara kan bli!
Jag är uppvuxen bland hästar och jag har lärt mig allt den hårda vägen. Jag vet att har man häst så finns det inga som helst genvägar, det är bara hårt arbete och envishet som lönar sig och ger resultat. Att det är ett ansvar dygnet runt alla dagar på året det vet jag bättre än många andra som bestämmer sig för att skaffa häst. För om sanningen ska fram så har jag aldrig varit en tjej som fjantat runt på ridskola bara för att sitta upp på en färdig häst och rida en stund för att sen bara lämna allt och åka hem. Jag har levt med hästarna och jag har haft häst på heltid och vet precis hur det är, allt har en baksida och det är jag mycket väl medveten om. Men som 21 åring så anser jag mig ändå tillräckligt mogen för att veta att jag klarar av det på egen hand. Jag har jobbat och slitit för att tjäna ihop pengar, varje litet öre har jag betalat själv. Då syftar jag inte bara på själva hästköpet utan även stallplats, mat, hö, spån, torv, bensin till och från sälen, hyra av hästtransport, hovslagare, försäkring, besiktning, ridlektioner och utrustning. Allt, allt, allt betalar jag själv för egna pengar! Det finns ingen som sponsrar och ger mig det jag vill ha utan det är bara jag sjäv. Och även allt runt omkring sköter jag själv, varje dag är jag i stallet och tar hand om MIN häst, mockar, väger hö, tar in och ut, ger lunch och fixar med allt annat som hör till när man står i ett privatstall.
Så ja jag har köpt ett åttaårigt sto och jag vet precis vad det är jag har gett mig in på och jag hade aldrig gjort det om jag inte från början hade vetat att jag skulle klara av det på egen hand både ekonomiskt och ansvarsmässigt. Jag vet också hur gammal en häst kan bli och att jag har bundit upp mig för flera år framöver. Men vet ni va alla ni snickesnackare där ute.. Jag har inte gjutit fast hästen i betonggolvet på Karlby Gård, det finns absolut ingenting som säger att jag måste bo kvar här med min häst så länge den lever för både hon och jag kan flytta om jag vill det. Det finns stallplatser i hela landet så om jag nu skulle bli kvar här så är det väl i så fall för att jag själv vill det och inget annat. Och dessutom så har jag stenkoll på att den dagen jag tar examen så kan jag och har råd att flytta hemifrån, det har varit planen sedan långt innan jag bestämde mig för att köpa häst så Wilma förändrar inget vad gäller den biten.
Sen vill jag bara avsluta med att om ni har något mer att säga och tycka om mig och mitt hästköp så säg det till mig istället och snacka inte en massa skit bakom min rygg!
Amobacter Equui
Socialstyrelsen tillkännagav nyligen en upptäckt av en potentiellt farlig substans i hästars tagel. Substansen Amobacter Equui har kunnat kopplas till följande symptom hos främst kvinnor:
- Minskat intresse för att laga mat, städa och hushållsarbete i allmänhet.
- Minskat intresse för att bära make up, vackra kläder och högklackat.
- Bristande intresse för att spendera pengar på t ex hemmet och bilreparationer före det att ”älsklingen har ny utrustning såsom skydd, sadel, täcke och grimma samt förnödenheter som hö, kraftfoder och diverse tillskott.”
Amobacter Equui leder ofta till att infekterade personer tillbringar många timmar hemifrån och vidare till utmattning vilket kan leda till minskad fysisk kontakt med andra människor, i synnerhet äkta män/makar.
Amobacter Equui är starkt beroendeframkallande och jakten på ytterligare objekt med tagel kan leda till flocktänkande likt chipsreklam ”du kan inte bara ha en”.
Observera! Om du kommer i kontakt med kvinnor infekterade av denna substans, var förberedd på att prata om hästar i timmar.
Socialstyrelsen varnar: Hästar är dyra, beroendeframkallande och kan påverka kvinnors goda omdöme
http://teamfors.com/2013/10/29/antligen-en-diagnos/
Ridlektion två
Var ridlektion för mig och Wilma idag och vädret var toppen, helt galet att jag den 27 Oktober kunde rida i bara en lite tunnare tjocktröja utan att frysa. Jag tror både Wilma och jag kände oss lite sega idag dock, eller ja jag hade träningsvärk sen gårdagen och tjejen var nog bara lite trött. Så till en början så gick det väl sådär. Hon vill inte alls gå ut i hörnen och i vänster varv var hon ganska stel fram, men mot slutet så släppte det mer och mer. Så nu har vi fått med oss några mjukgörande övningar så att hon ska få med sig rumpan och inte belasta lika mycket fram som hon gör nu. Jag kan säga att det märks att hon knappt gått något alls det senaste året.. det finns inga muskler och knappt ens någon grundkondition. Så som Lizzy sa, vi får ta det ett stag i taget och tänka på att inte stressa fram. Wilma måste få tycka att det är roligt och så har vi ju heller ingen brådska.. Vi har ju hela livet framför oss både hon och jag. Så med en massa slit och hjälp från duktiga människor som vi har omkring oss så ska det nog bli ordning på både Wilma och mig till slut. :)
My heart belongs to you!
Två månader med Wilma
Helt galet att jag nu ganska så precis (tidsmässigt t.o.m.) haft mitt hjärta hos mig i två månader! <3
Edvina i stallet
Idag så fick jag äntligen med mig Edvina upp till stallet och jösses så imponerad jag är av den tjejen just nu... Från att vara livrädd till det ni ser på bilderna nedan. Ja min Wilma kan då charma alla. ;D
Besök på Hööks
4 Fleecelindor - 99 kr, Bandageunderlägg - 99 kr, Australiensiska stigbyglar - 159 kr, Smårutigt hönät - 69 kr
När mamma slutade jobba idag så mötte jag och pappa upp henne i Strängnäs och sen åkte vi vidare till Eskilstuna för att dom skulle köpa en ny dator på Elgiganten där och jag skulle passa på att springa in på Hööks som ju numera finns även där. De är ju ganska fantastiskt de där när man bara går in för att köpa ett hönät och kommer på en hel del andra saker som man också behöver. ;) Kom iaf hem därifrån utan en helt tömd plånbok och med grejer som jag faktiskt behövde inom den närmsta framtiden. Så jag är supernöjd. :)
Ridlektion
Idag var det alltså dags för min och Wilmas första privatlektion. Det jag mest såg fram emot var nog att få höra Lizzys åsikt om Wilma, och hon vart helt klart godkänd. :) De känns så himla bra när ens ridlärare säger att man hittat en perfekt häst och att hon tror att vi kommer kunna utvecklas massor tillsammans. Det är precis det som man vill höra när man skaffat en ny häst. Sen så bestod ridlektionen mest av att känna igenom gångarterna och massa grunder för att se vad vi behöver jobba på och hur vi ska jobba vidare för att nu till och börja med bygga kondition och muskler eftersom Wilma hos sin tidigare ägare haft väldigt mycket semester. Så prio ett är som sagt kondition och muskler, detta gäller även mig då det ju faktiskt är nästan ett år sedan jag red på det här sättet sist.. På senaste tiden har det ju mera blivit enstaka tillfällen när jag har lånat häst och ja de är ju ganska så precis ett år sedan det började gå utför med Princess hälsa. Jag märkte verkligen idag hur mycket av alla muskler man tappar om man inte håller igång ordentligt. Så nu jäklar ska vi slita så vi båda är i toppform inom en inte allt för lång framtid. ;) Och med Lizzys hjälp så blir nog inte detta några som helst problem. :)
Vill ha till min tjej
Spenderar en hel del tid på att kika runt på olika hästsportbutiker nu för tiden, vilket kanske inte är så konstigt. Och det finns dessutom en hel del saker som jag så småning om behöver köpa.. Nackdelen med hästsporten är dock att allt är så jäkla dyrt. Men blir ju ruinerad bara genom att titta på sakerna nästan. Här är i alla fall lite av det som jag vill ha från hööks nu och tänkt köpa inom den närmsta framtiden. ;)
Genomsnälla Wilma
Det är verkligen sånna här dagar som jag känner hur rätt det var att leta efter en egen häst och hur jäkla rätt jag hade när jag förstår gången såg Wilma där i hagen i Sälen och bara sa att henne ska jag ha. För hon är så jäkla rätt för mig, hon passar mig som handen i handsken och hon är så otroligt jäkla snäll. Vem som helst kan hantera henne och sitta på hennes rygg. Min mamma var med om en olycka för många år sedan då hon blev avkastad och skadade svanskotan och där av inte kunde rida på länge och sedan dess har hon bara ridit ett fåtal gånger för att hon varit så rädd. Men Wilma rider hon nu till och med ut på utan problem. :) Idag så skulle jag rida ut en sväng när min väldigt hästrädda syster kom förbi stallet och utan att tveka satte hon sig upp på min inte så lilla tjej på 163 cm i mkh och red själv halva vägen utan att jag behövde hålla i. Är man stor så måste man vara snäll, det beskriver henne så himla bra min Wilma. Det är sånt som gör att jag bara efter en dryg månad vet att det här är det absolut bästa val jag gjort hittills under mitt liv! För gud så jag älskar den här hästen mer och mer för varje dag som går! <3
Wilma och Syster på kvällspromenaden idag! :)
Glömmer dig aldrig!
När man är 20 år gammal så är fem år av ens liv väldigt lång tid, det är en fjärdedel av mitt liv. En fjärdedel av mitt liv då det fanns en sak som räddade mig i alla jobbiga stunder, under fem års tid fanns det en en sak som verkligen var mitt allt och för lite mer än en månad sen valde jag att lämna den tiden bakom mig och gå vidare. Det var mitt eget beslut och jag skyller inte på någon annan för det. För även om det fanns många olika faktorer som påverkade det beslut jag i ren ilska och sorg tog just då så var det just det, mitt beslut. Och ja många stunder har jag ångrat mig och tänkt att om jag bara hade väntat lite till, om jag bara hade bitit mig i läppen och inte sagt något. Samtidigt så ledde detta till något som jag aldrig någonsin kommer att ångra, jag hittade min Wilma. Men idag och den närmsta tiden så är det inte vad som tynger mig, nu handlar det om vad mitt hjärta så länge hållit kärt och fortfarande gör. Nu handlar det om den tjejen som precis som sitt namn alltid kommer vara min Princessa, vart vägen än leder och åt hur olika håll vi än går så kommer hon alltid vara min Princess. Fem år, en fjärdedel av mitt liv har hon haft den största betydelsen och den största platsen i mitt hjärta. Den resan vi har gjort tillsammans kan ingen ta ifrån oss, och dom minnen som finns kommer alltid finnas kvar. Kärleken jag känner är obeskrivlig och jag har och kommer alltid att ha dåligt samvete för att jag vände det ryggen.. Att jag bara gav upp och släppte allt, men jag orkade inte längre och jag visste väl redan då hur det skulle sluta.
Dom senaste veckorna har min stora sorg varit att mitt hjärta skulle flytta och att jag inte skulle få se henne igen, att jag inte skulle veta hur hon hade det och att jag inte skulle kunna påverka något längre. Men igår så fick jag det besked som jag egentligen väntat på det senaste halvåret som jag så medvetet sett komma men ändå inte vågat se. Igår fick jag veta att min älskade Princess bara har dagar kvar, för nu är hon sämre igen och det rätta är nu att låta henne somna. Låta henne slippa lida, även om det för det mesta är så pass att de går att leva med.. Men vi alla vet att det inte är något liv för en häst och absolut inget liv för henne, den busiga lilla tjejen som vill alla så väl. Det är med henne jag har utvecklats som mest, inte bara som ryttare utan som människa. För även om hon aldrig var min så kommer jag alltid minnas henne som min första egna häst, för det var den rellationen vi hade jag och min Princess. Den känslan när det var vi kommer ingen kunna ta ifrån mig. Men nu så är det snart dags för min älskade vän att lämna det här livet bakom sig för att springa på dom evigt gröna ängarna utan svårigheter med att andas. Jag nekar inte att det känns hemskt, jag skulle göra vad som helst för att inte behöva stå inför det här.. Bara vänta på att dagen kommer och känna hur jag bit för bit faller samman. För hur tar man egentligen farväl av något som är en del av en själv? Hur ska man någonsin kunna fylla den tomheten? Jag tror inte det är möjligt, för en del av mig kommer för all framtid att tillhöra min fina Princess och alltid befinna sig på den plats där hon är.
Idag har jag spenderat flera timmar med att bara sitta och titta på när hon betar av gräset, känna tår efter tår falla ner för kinderna och ångesten som byggs upp inombords. Och jag vet att det här är rätt, det är det bästa för henne.. Men hur ska man kunna låta bli att vara självisk när någon har satt ett bästföre datum på det man älskat högst av allt under så lång tid? Det som jag för något år sedan var säker på skulle vara många år framöver. Det går inte att hindra när smärtan i bröstet är så enorm, när man ser henne framför sig men inget kan göra för att hindra det man vet väntar.. Allt man kan göra är att låta tårarna falla och känna smärtan, låta sorgen skölja över en och försöka ta vara på dom sista stunderna som är kvar. Göra det finaste man kan av den här tiden, förbereda sig och ta ett långsamt farväl.
Kärleken till dig går inte att beskriva med ord älskade Princess! <3
Nu är hon min!
Idag har jag haft min Wilma hos mig i fyra veckor och det känns verkligen helt fantastiskt! Men så idag så blev det sista färdig vad gäller papper och kontrakt och sånt, så nu är hon verkligen min bara min. På något sätt har jag väl inte riktigt kunnat känna den där glädjen över att jag har en egen häst förns nu idag när jag öppnade brevet från tidigare ägaren. Först då blev det på riktigt och det finns nu ingen som kan ta henne ifrån mig eller bestämma hur jag ska sköta min häst, ni anar inte vilken oerhörd lättnad och frihet det är för en som hela livet alltid tagit hand om andras hästar och fått rätta sig efter deras åsikter. Men nu är det bara jag och MIN Wilma X! :)
Underbara Wilma! <3
Reflexer från horze.se
De är nu som man på riktigt börjar märka att hösten är här.. Igår när jag var ute och red på kvällen så var det både kyligt och halvmörkt redan vid åtta. Så därför passade jag på nu när horze.se har fraktfritt att beställa lite reflexer till mig och Wilma. Reflextäcket vet jag sedan innan att det ska vara jättebra då jag har en kompis som har ett likadant så helt klart värt investeringen. :)
