Malin Liljeholm

Jag känner att jag behöver klargöra en sak här, jag vet att snacket går och det är väl egentligen sånt man får stå ut med när man är uppvuxen på en liten ort som Stallarholmen. Men ändå så blir jag faktiskt lite besviken.. Jag är snart 21 år gammal och jag har precis fått chansen att förverkliga en av mina stora drömmar i livet. Dock innebär detta inte att jag har glidit fram på en räkmacka, och jag blir så trött på folk som på riktigt tar förgivet att det är så utan att egentligen ha någon som helst aning om hur verkligheten ser ut. Så för er som tror att jag bara pekat och fått precis vad jag vill utan minsta lilla ansträngning så kan jag säga att ni har så fel som det bara kan bli!

 

Jag är uppvuxen bland hästar och jag har lärt mig allt den hårda vägen. Jag vet att har man häst så finns det inga som helst genvägar, det är bara hårt arbete och envishet som lönar sig och ger resultat. Att det är ett ansvar dygnet runt alla dagar på året det vet jag bättre än många andra som bestämmer sig för att skaffa häst. För om sanningen ska fram så har jag aldrig varit en tjej som fjantat runt på ridskola bara för att sitta upp på en färdig häst och rida en stund för att sen bara lämna allt och åka hem. Jag har levt med hästarna och jag har haft häst på heltid och vet precis hur det är, allt har en baksida och det är jag mycket väl medveten om. Men som 21 åring så anser jag mig ändå tillräckligt mogen för att veta att jag klarar av det på egen hand. Jag har jobbat och slitit för att tjäna ihop pengar, varje litet öre har jag betalat själv. Då syftar jag inte bara på själva hästköpet utan även stallplats, mat, hö, spån, torv, bensin till och från sälen, hyra av hästtransport, hovslagare, försäkring, besiktning, ridlektioner och utrustning. Allt, allt, allt betalar jag själv för egna pengar! Det finns ingen som sponsrar och ger mig det jag vill ha utan det är bara jag sjäv. Och även allt runt omkring sköter jag själv, varje dag är jag i stallet och tar hand om MIN häst, mockar, väger hö, tar in och ut, ger lunch och fixar med allt annat som hör till när man står i ett privatstall.

 

Så ja jag har köpt ett åttaårigt sto och jag vet precis vad det är jag har gett mig in på och jag hade aldrig gjort det om jag inte från början hade vetat att jag skulle klara av det på egen hand både ekonomiskt och ansvarsmässigt. Jag vet också hur gammal en häst kan bli och att jag har bundit upp mig för flera år framöver. Men vet ni va alla ni snickesnackare där ute.. Jag har inte gjutit fast hästen i betonggolvet på Karlby Gård, det finns absolut ingenting som säger att jag måste bo kvar här med min häst så länge den lever för både hon och jag kan flytta om jag vill det. Det finns stallplatser i hela landet så om jag nu skulle bli kvar här så är det väl i så fall för att jag själv vill det och inget annat. Och dessutom så har jag stenkoll på att den dagen jag tar examen så kan jag och har råd att flytta hemifrån, det har varit planen sedan långt innan jag bestämde mig för att köpa häst så Wilma förändrar inget vad gäller den biten.