Malin Liljeholm

Bilden är lånad från hooks.se och finns även med i deras katalog. Och med handen på hjärtat så vill jag så himla gärna ha den här outfiten till Wimlan! Huva, schabrak och lindor! Jag bara älskar färgen och den eleganta enkelheten, jag vet att mitt hjärta skulle passa hur bra som helst i det. :)

Ett eller flera par helskodda sånna här kommer helt klart få flytta in i min garderob när de släpps sen (14/2)! :D

En vindstilla kväll när solen skiner, det finns nog inget som slår att spendera en sån kväll på hästryggen. Jag kände att jag verkligen behövde få komma bort lite, inte tänka på alla problem och vardagsgrejer så därför fick det bli en skrittur i kvällssolen med mitt hjärta idag. Och så underbart det var! Många gånger glömmer man verkligen bort att uppskatta just de här små stunderna i livet som ju faktiskt gör så mycket. Dessutom vet jag att det är just dom här stunderna som är så otroligt viktiga för mig, för att jag ska må bra och känna att mitt liv faktiskt är värt någonting. Så ja där har ni anledningen till varför jag så fort efter att jag sa ifrån mig Princessan bestämde mig för att köpa en egen häst, det tog bara ett par dagar för mig att inse att utan dom här stunderna med hästarna så är jag ingenting, det är det här som får mig att orka ta mig upp ur sängen även de mörkaste dagarna och gör livet lite ljusare varje dag. Så ingen häst inget jag helt enkelt. :)

Avslutar den här dagen med några kloka råd till folket där ute som inte håller på med häster... ;)

Mina nya fina stallskor som förhoppningsvis kommer hålla lika många år som mina föregående. :)

Jag som verkligen hoppades att våren var på väg nu, det kändes ju så i luften igår. Men ack så fel det var.. När jag vaknade imorse så var marken täckt med ett lager av snö igen. Inte så lite snö var det heller. Men som den hästtjej jag är så höll det mig inte inne direkt, en eftermiddag med lite bus ute i snön tillsammans med Wilma var precis vad jag behövde. Att komma ut på en stor äng där det inte fanns ett upptrampat spår så långt ögat kunde nå och så bara släppa ut tyglarna och njuta av att känna min fina hästs muskler arbeta under mig på en lång galoppsträcka i snön. Så där underbart så att man nästan får tårar i ögonen för att man är så himla lycklig. :)

Ska strax hoppa i ridbyxorna för ett härligt kvällspass på ridbanan med mitt hjärta precis som varje måndag. Idag har jag verkligen en bra känsla så jag tror att det kommer bli ett bra pass, dessutom är ju underlaget perfekt just nu så man kan ju inte vara annat än positivt inställd till det hela. Ja om man bortser från de lermonster till häst som jag måste sannera först.. men det är ju sånt man får ta den här tiden på året. ;) 

 

För övrigt så måste jag säga att jag är riktigt taggad på att sätta igång och träna på riktigt nu med mitt hjärta. Det har äntligen lugnat sig lite i skolan och i takt med att våren närmar sig så växer mitt sug efter att få lära mig mer och bli en bättre ryttare och ett bättre team tillsammans med Wilma. Så planen är nu alltså att börja sätta igång lite lugnt, få upp konditionen och vårt samspel och sen under våren blir det mer privatlektioner så att vi båda kan utvecklas tillsammans. Ser verkligen fram emot den här våren, första våren med helt egen häst och oändligt med möjligheter. :)

 

Det blev en sen kväll för mig igår trotts att det från början inte alls var tanken, men eftersom Vendela var iväg och tittade på och sen köpte en ny liten häst så fick jag hålla mig vaken för att vid 23.30 kila upp till hennes stall för att hjälpa till att lasta av honom och fixa i stallet. Var inte hemma igen förns vid strax efter halv ett.

 

Måste säga att det är en riktigt söt liten fyraåring hon har hittat, en kallblodsvalack med namnet Vilgot. Så snäll och oberörd trotts den långa resan från Bollnäs, jag tror verkligen att de kommer bli en riktigt fin häst av honom när han blir större, ja för just nu så ser han verkligen ut som den unghäst han är.. Lite tanig och pojkaktig på något sätt. Men som sagt, jag tror verkligen att han kommer bli en fantastisk häst hos Vendela. :) Lovar att ni ska få se hur han ser ut sen också, bilder var ju inte de första jag tänkte på när dom kom hem mitt i natten om man säger så.. ;)

Eftersom jag ju håller på med hästar själv så läser jag även en del hästbloggar och det händer ofta att man frågar sig vad tusan det är för fel på folk. En del människor har verkligen ingen skam i kroppen när de sitter och kommenterar på dessa bloggar och jag kan säga att så är det faktiskt inte bara i bloggvärlden utan är det någonstans det är hårt och folk kan vara rent ut sagt elaka mot varandra så är det inom hästvärlden. Hästmänniskor är verkligen speciella, alla hävdar att just dom kan allt och vet allt bäst och att alla andra gör fel och har fel. Det en är sjuk värld vi lever i med extem prestige. I morse när jag tittade in på tyrashästar.se så fick jag åter igen en chock över hur folk beter sig. Tyra lägger upp bilder på när hon rider sina hästar och hon är verkligen inte den som skriver sånt som inte är sant utan hon visar sina hästar som de är för att man på riktigt ska kunna se en utveckling. Jag kan säga att jag inte alltid håller med i det Tyra säger men det ger mig ingen anledning att kasta skit på henne och häva ur mig en massa elakheter.. Varför skulle jag? Jag känner inte hästarna och hur fan kan man dömma någon utifrån en jäkla bild?! Visst att en bild säger mer än tusen ord och allt det där.. men när man rider en häst under en timme så är den där ögonblicksbilden inte värd ett skit egentligen.. den säger ingenting om helheten och hur hästen går resten av tiden. Det är något som alla hästmänniskor vet, och framför allt så kan en häst precis som en människa ha en dålig dag, göra ett felsteg eller skutta till av olika anledningar. Så varför måste vi dömma varandra så hårt? Vi alla som håller på med hästar vet att det inte alltid är enkelt och att det ibland kan bli knasigt men att det inte skadar hästen för det och det måste väl ändå vara det viktigaste.. hästens välmående. Och så vitt jag kan se så är det ingen av Tyras hästar som mår dåligt, och jag tror inte att det finns någon som går in på hennes bloggar som kan säga att hon inte älskar sina djur. Så varför kan folk bara inte vara trevliga? Hur svårt kan det vara att framföra sina åsikter utan att vara elak. Tänk vad underbar hästvärlden skulle kunna vara om folk slutade vara så jäkla dryga och elaka mot varandra!

 

Jag säger inte att jag är perfekt eller att min häst är det, jag vet att jag har massor att lära trotts att jag är uppvuxen bland hästar men det viktigaste för mig är att min häst mår bra och att hon får all kärlek i världen även när vi har dåliga dagar. Och jag vet att Tyra i den här frågan delar min åsikt.. hon skriver gång på gång att hon vill lära sig och att hon strävar efter att utvecklas med sina hästar och vem tusan gör inte det egentligen? Är det något vi alla vet hästmänniska eller inte så är det att man aldrig slutar att lära sig och utvecklas oavsett vad det handlar om. Så va snälla mot varandra istället och så kan vi ju lära oss av varandra på ett trevligt sätt eftersom vi alla kan olika saker. Är det då inte bättre att vi drar nytta av detta på ett sätt som gör att vi alla mår bra och utvecklas inom den sport som vi när det kommer till kritan älskar och trivs med? Så be nice! :)

Ja jag borde skämmas för att jag inte har någon och inte heller har haft det de tio senaste åren.. Men nu är den beställd och jag kan snart rida ut själv utan att mamma har hjärtat i halsgroppen och sen skäller på mig för att "det kunde ju faktiskt ha hänt något även fast Wilma är hur snäll som helst". Så en säkerhetsväst är alltså beställd så att jag framöver kan vara säker på att ha nacke, ryggrad, revben, nyckelben osv i behåll. ;)

 

Idag var det alltså dags för min tjej att få nya skor och den här gången med snösulor också såklart eftersom att de verkar bli en vinter även i år. Och självklart så står hon som ett jäkla ljus när hovslagaren är här men när det är jag som ska fixa med fötterna på henne då jäklar ska det tramsas. Hästar är verkligen roligt ibland alltså.. :P

 

Men nu var det ju inte riktigt det jag skulle skriva om, jag tänkte att jag skulle berätta hur läget ser ut nu för tiden då de kanske inte blivit så mycket skrivet om just mina och Wilmas framsteg den senaste tiden. För framsteg gör vi hela tiden och varje dag så lär jag känna nya sidor av min ibland väldigt retsamma men ändå väldigt underbara häst. Men då jag har haft fullt upp med både skola och körkort så har jag gett Wilma lite extra ledigt nu och så kommer det nog att se ut ett par veckor till. Men så fort vi har passerat julen så är tanken från min sida att vi ska sätta igång på riktigt igen med en del ridlektioner och sånt roligt. :)