Malin Liljeholm

Efter föregående inlägg så kanske det blev ganska uppenbart att jag nu bestämt mig helt för att köpa Wilma, hon gick igenom besiktningen med endast en liten anmärkning på rethostan hon har just nu men som förmodligen beror på det stora miljöombytet då hon aldrig tidigare har hostat. Så allt som återstår nu är en del papper som ska skrivas och fyllas i och skickas in för att hästen och försäkringen till slut ska stå på mig. Så nu väntar jag bara och njuter av alla mysiga stunder med min Wilma. :)

Jag har alltid föredragit att rida med tredelat bett då det för det första uppskattats av hästarna som jag har ridit, speciellt Princess och en nöjd häst är en bra häst. ;) Så nu har jag införskaffat mig ett tredelat som jag tänkt testa på Wilma, då hon inte alls verkar trivas med det tjocka tvådalade som jag fick med henne. Just detta som jag köpt hittar ni hos Hööks för 139 kr.

 

Köpte även en ny repgrimma då jag föredrar att använda en sån när jag jobbar från marken och jag inte hade någon egen. Dessutom fanns det nu i blått hos Hööks för 49 kr så då kunde jag ju bara inte låta bli. :)

Nu börjar jag bli ganska så nervös inför morgondagen, att bara tänka tanken att imorgon vid den här tiden kan jag vara hästägare känns väldigt läskigt. Det som har varit en dröm under större delen av mitt liv är nu så nära men endå fortfarande så fruktansvärt långt bort.. Men imorgon vid den här tiden vet vi, eller ja jag vet i alla fall någon uppdatering vågar jag inte lova då jag inte är säker på att batteriet i mobilen överlever den långa resan tur och retur (nästan) Sälen. ;) Men jag lovar att ni får veta så fort jag har möjlighet att berätta hur det gått. :)

 

Men nu ska en väldigt trött och nervös tjej krypa ner i en väldigt skön säng och försöka få iaf några timmars sömn. :)

Jag känner mig rastlös, fruktansvärt rastlös.. Det var riktigt länge sen jag inte hade någon häst som jag behövde ta hand om varje dag. Och nu under sommaren så har jag ju varit i stallet flera gånger varje dag och så nu tog det tvärt bara slut. Visst har jag varit i stallet lite trotts att jag inte har Princess kvar, vi har ju trotts allt två hästar i familjen också. Men bara den här känslan att jag inte måste varje dag det får det att krypa i hela kroppen på mig, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och vem jag egentligen är utan allt det här. Jag har ju trotts allt haft Princess dom senaste fem åren så hon har ju varit en stor del av min övergång till vuxen och ja det man kanske kan kalla början på mitt vuxna liv. Så ja jag känner mig tom och vilsen utan henne det gör jag, men också tom och vilsen då hästarna alltid varit en väldigt stor del av min vardag och jag vill verkligen ha tillbaka den biten igen. Så nu väntar jag och blir bara mer och mer nervös för varje minut som går tills det blir söndag. Jag vill bara få det överstökat och veta om det är rätt eller om jag ska leta vidare. Men jag hoppas verkligen och tror på den här hästen så förhoppningsvis passar vi bra ihop och jag behöver inte vara utan häst allt för länge till.. Men det återstår som sagt att se och fram tills dess får jag väl fortsätta klättra på väggarna av rastlöshet.

Så vad är den stora hemligheten kanske någon undrar och jag kan egentligen inte säga så mycket mer än att jag har bestämt mig för att köpa häst. Jag hade ju från början bestämt att jag skulle vänta tills jag pluggat färdigt, men planerna ändrades när Princess försvan ur bilden, och som jag själv kände.. Man lever ju faktiskt bara en gång så varför ska jag vänta med att förverkliga min dröm?! Just nu finns det en häst som jag är väldigt intresserad av och som jag ska åka iväg och prova på söndag, så som sagt vi får se efter det hur det går. Antingen så blir jag helt förälskad och slår till eller så får jag fortsätta leta. Men det kan bara tiden utvisa och tills dess får jag fortsätta vara nervös och förväntansfull. :)

 

När man når den punkten i livet då allt bara rasar samman, alla planer och drömmar man hade bara raseras och försvinner. Där befinner jag mig idag. Jag fick nog av att bli trampad på och fullständigt överkörd och ouppskattad så jag packade ihop mina grejer och sa ifrån. Jag valde för första och enda gången i mitt liv bort min älskade Princess som alltså inte längre är "min", men det gör ont och jag har aldrig kännt mig så ledsen och tom som jag gör idag. Men älskad kommer hon alltid vara och glömma henne kommer jag aldrig göra för oavsätt vad som händer så kommer hon alltid ha en stor del av mitt hjärta hos sig. ♥

 

16 Juni 2008, helt sjukt att det redan gått fem år med min lilla skrutt. Helt ärligt trodde nog inte 14 åriga jag att jag skulle sitta här med datorn i knät fem år senare och inte bara fortfarande vara medryttare till världens mest fantastiska häst utan dessutom ha i princip fullt ansvar för henne. Trotts att hon nu fortfarande är sjuk och jag inte kan göra så mycket med henne annat än att mysa så finns det ingen som betyder mer för mig än min Princess! Det är hon som gör att jag orkar alla motgångar och jobbiga dagar, för att jag vet att när jag kommer hem, när jag är hos min Princess finns det inget som kan sänka mig, hon betyder allt! ♥

 

 

Ja kan med glädje berätta att min lilla tjej faktiskt har blivit bättre sedan hon och kompisen Quilta gick ut på sommarbete för några dagar sen. Andningen är nu inte alls lite ansträngd som tidigare vilket känns väldigt bra och bättre blir det för varje dag. Så nu hoppas vi att hon de närmsta veckorna kan bli helt återställd och att jag snart kan sätta igång med i alla fall lite markarbete. :) Så vi fortsätter att hålla våra tummar riktigt hårt.

 

Ibland känns livet bara så jäkla orättvist, man ställer sig frågor som egentligen ingen kan svara på och använder ordet om mer än vad som egentligen är bra för psyket. Ja min lilla tjej är fortfarande sjuk och har nu varit det i över ett halvår, det har gått upp och ner sen i oktober förra året då det hela började med lite hosta. Man funderar över vad man kunde ha gjort annorlunda för att det inte skulle ha börjat, om jag hade gjort si eller så hade hon då varit frisk nu? Ja många frågor och få svar snurrar runt i huvudet nu för tiden och helt ärligt börjar man tappa hoppet lite nu.. Det känns meningslöst och hemskt när allt man gör inte gör något bättre, eller ja det gör ju så att det inte blir sämre i alla fall. Men att se henne dom dagarna då det är som värst är hemskt, att se sin bebis sjuk är aldrig roligt, men när det bara drar ut på tiden och inget tycks hjälpa så börjar det kännas hopplöst. Hur länge ska man egentligen vänta, är det värt det. Just nu är det väldigt mycket pollen i luften dessutom och för en häst som är väldigt dammkänslig ja näst intill asmatiker är detta en faktor som gör att det blir extra jobbigt att andas, hon har fått Cortison men kuren tog slut igår så nu håller vi alla tummarna för att det inte blir sämre igen. Och jag kan säga att jag har aldrig någonsin uppskattat regn så mycket som jag gör nu då regniga dagar är bra dagar, då är det lättare att andas och min tjej är mycket piggare. Så sjukt nog blir jag på ett sätt gladare för dom regniga dagarna än dom varma och soliga. Allt som gör att min Princess mår lite bättre gör mig glad. :)

 

Snubblade över en väldigt intressant video när jag gick igenom den daliga listan med bloggar jag följer. Som den hästtjej jag är suger jag åt mig av allt som kan göra mig och min ridning bättre och så även vad jag kan göra för att min lilla tjej ska må så bra som möjligt. Och just den här videon handlar då alltså om ett speciellt träns som är framtaget för att inte skada nerverna och andra ömma punkter som hästen har i huvudet. Och när jag mot slutet sen hörde att nosgrimman på ett vanligt träns kan som man ser på förstabilden här under skapa tryck på huvudnerven som går ner mot nedre delen av hästens huvud och alltså skapa ett obehag och om man har otur mer bestående fel.. man kan se detta genom att hästen ofta mot slutet av passet och efter man har tagit av tränset försöker klia sig på just den delen av huvudet. Och här kommer vi till det jag menar med rubriken, för min Princess gör detta varje gång jag ridit henne och jag hade tidigare ingen aning om att det kan bero på just detta. Så nu tänker jag alltså pröva att ta bort nosgrimman för att se om det blir någon skillnad på henne. :) Av vad jag har läst om andras hästar där man tagit bort nosgrimman så har det ofta blivit stor skillnad och man har tydligt märkt att hästen blivit nöjdare och då också lugnare.. så nu håller vi tummarna för att det funkar bra utan nosgrimman så slipper vi en egentligen rätt onödig del då det är bättre om man klarar sig utan. :)

 

Eftersom att vi nu äntligen har fått papperna på våran lilla Frasse så var vi ju bara tvungna att beställa hem en boxskylt även till honom. Jag passade på att fixa en till min lilla favorittjej också. Fick igår mailet med bilderna på hur dem kommer se ut av tjejen som gör dom, och jag tror verkligen att det blir superbra. :)

 

Igår fick vi äntligen efter nästan ett års väntan papperna på lilla Frasse eller ja Kanebys Frasse som han ju egentligen heter. :)

 

För snart ett år sen när sötnosen kom till oss. :)

 

Som jag nämnt ett antal gånger så är min Princess alltså fortfarande sjuk, jag har tidigare valt att inte skriva så mycket om detta då jag från början inte trodde att det var något allvarligt och sen har det inte blivit av då det bara känns jobbigt att tänka på allt. Men nu ska jag alltså försöka så gott jag kan att förklara vad som står på och vad som händer nu. Det är kanske lika bra att vi tar det från början så är det lättare att hänga med.

 

Det hela började ju redan i höstas/början av vintern med att hon hostade en del, men det var väl ingen som tänkte så mycket på det då det är en sån period då en del hästar gör det så jag red på som vanligt, men när det blev värre så bestämde vi oss endå för att ta ut veterinären för att kolla så att det inte var något allvarligt. Det konstaterades mycket riktigt som vi trodde att det berodde på hö:et som var väldigt dammigt, den höbalen kördes iväg och vi fick hem nytt frächt hö och Princess fick en kur med slemlösande i hopp om att hostan då skulle ge med sig. Men det hjälpte ju inte speciellt länge då hostan snart var tillbaka igen. Så åter igen togs veterinären ut och det konstaterades att det nu stod värre till med luftrören och att det hon fått börjar likna astma. Hon fick nu en till kur med slemlösande och även luftrörsvidgande och det vart bättre för stunden. Men när medicinen var slut så kom den förbenade hostan tillbaka och nu så hade hon även jobbigt med andningen och veterinären togs ut än en gång och den här gången skrevs det ut Cortison vilket hon svarade bra på och vi trodde att det äntligen skulle ge sig. Vi flyttade henne även till en annan box närmare dörren och pappa såg till så att fläkten i stallet fungerade igen då den varit ur funktion ett par år. Men för en vecka sen när Cortisonkuren var över så började hon bli sämre igen, mer hosta och åter igen jobbigt med andningen, så veterinären togs ut igen och nu har det bestämts att dom ska komma ut från Strömsholm imorgon för att gå ner med kamera i lungorna för att se om det överhuvudtaget går att göra någonting åt det eller om den tillfälliga astman blivit kronisk och alltså något hon alltid kommer få leva med. Så nu står vi alltså och väntar på att få se om hon någonsin kommer bli bra igen och utifrån den dommen är det upp till han som äger henne att bestämma vad som händer med henne.. Så ja just nu är jag fruktansvärt rädd att det värsta ska hända.. men jag försöker ändå andas och se det positivt.. kanske att det kommer bli helt bra igen.. möjligheten finns ju fortfarande även om den är liten. Men jag gör nu allt i min makt för att underlätte för min älskade Princess, det är pedantisk mockning, betfor i all mat för att få bort eventuella dammmöjligheter och blötning av hö för att även där minska risken för damm.. ja det är mycket slit och vi alla hoppas på det bästa. Men vad som händer framöver får vi som sagt veta under morgondagen. Så nu håller vi tummarna så hårt vi bara kan på bra besked!

 

Dagen har till större delen spenderats i stallet, med stallmöte och fix för att de dagliga rutinerna ska flyta på lite enklare. Det skedde även en liten olycka då en person vart avslängd av hästen som sedan gav sig av i full fart hemmåt över stora vägen och allt, men lyckligtvis klarade sig båda utan några allvarliga skador. Man tänker oftast inte på vilka starka djur det är man handskas med förens olyckan är framme, för största delen av tiden är dom ju snälla som lamm och gör absolut inget för att skada oss och sen så ibland så blir det lite för mycket energi och bus i kroppen på dom som i det här fallet när matte hade varit i Thailand i två veckor och hästen då fått vila. Så även om dom är snälla våra bebisar så är det otroliga krafter dom besitter och när dom väl tar sig för något så har vi ju inte direkt någon chans att sätta emot något. Men som sagt, för det mesta är dom ju bara helt underbara! :)

 

Avslutade även dagen med lite mys med min lilla tjej som nu faktiskt är på bättringsvägen. Men som sagt mer om sjuklingen kommer senare när jag orkar skriva ihop hela historien som ligger bakom. ;)

Idag fortsätter tentaplugget men det går inte direkt frammåt just nu då jag är så sjukt omotiverad idag och har svårt att koncentrera mig på det jag borde. Så just nu funderar jag på att släppa allt en stund och kila upp till stallet, få lite friskluft och tänka på annat ett tag kanske är precis vad jag behöver för att sen kunna fokusera igen. Blir intressant att se hur det ser ut där uppe idag. Har hört historier om något sorts krig eller liknande. Imorse när mamma kom upp till stallet stod de en häst i gången.. en boxvägg var utsparkad och likaså en dörr. Hästen som var lös (Stina) ett mindre kallblod hade vräk i sig min lilla tunnis frukost som består av 1 liter müsli vilket verkligen inte är att rekommendera till ett kallblod. Så jag kan ju säga att jag är väldigt glad att det inte är jag som ska rida den hästen idag då hon är en sån som normalt är lite på tårna.. jag vågar inte ens tänka på hur hon kommer vara de närmsta dagarna efter de där målet. Det kommer bli väldigt intressant. ;)

 

Så nu får de bli en promenad upp till stallet och mys med min lilla sjukling och lite dagligt fix och sen kör vi tentaplugg för hela slanten efter det. Ha en bra dag gott folk. :)

 

Som jag sa igår så skulle ju Equiterapeuten Sverker komma ut och titta på ett gäng hästar i stallet och så även min Princess. Hon har ju varit konstig i bogarna när jag har ridit henne, eller ja så trodde vi. Men så visade det sig att det satt uppe i korsryggen och att det troligtvis är detta som har gjort att hon belastar bogarna konstigt eller ja den ena är mycket starkare än den andra eller hur jag nu ska förklara det. I alla fall så var bogarna prima så där behövdes det inte göras någonting så bara några nålar uppe på korsryggen och sen lite massage och så nu två dagars vila på det. Men eftersom hon måste vill till måndag på grund av hostan så blir det ju då lite längre för henne. Men sen kör vi igång i skritt och trappar upp efter hand och så hoppas vi på en lite mjukare tjej fram över. :) Så ja än så länge känns det som 400 välspenderade kronor. :)

 

Min lilla tjej har inte riktigt varit sig själv på senaste tiden. Hon har hostat en hel del och för ett tag sen så var ju veterinären ute och så fick hon slemlösande mot hostan och så vart det bättre igen. Men så har det kommit tillbaka igen och nästan blivit värre. Så idag var Veterinäs Göran Ström ute och kollade på henne igen och det visade sig som vi trodde att de var luftrören det var fel på så nu kör vi en kur till med slemlösande och så någon annan medicin som jag för tillfället inte minns vad den heter och så blir det en veckas vila. Så hoppas vi på att det blir bättre nu efter det här. Dessutom har jag engagerat mig så mycket att jag till och med börjat blötlägga hennes hö för att minska ner på hostrisken ännu mera. Så ja nu håller vi tummarna på att det ger sig.

 

Imorgon kommer ju dessutom Equiterapeut Sverker Andersson ut för att kolla igenom ett gäng hästar i stallet och så även Princess. (för er uppmärksamma som sett att jag strykit bokseminariet jag skulle på imorgon egentligen så kan jag säga att det beror på detta då det var den enda dagen som funkade för alla andra så fick jag helt enkelt anpassa mig.) Så jag hoppas att han kan göra något åt problemet som hon har i bogarna med att det är något som tar emot i vissa övningar vi gör och när hon ska gå på böjt spår. Så ja vi hoppas ju nu att detta ska bli bättre efter att Sverker varit ute imorgon och så fort luftrören är bättre så kan vi ju även jobba vidare med våra lösgörande övningar för att få det ännu bättre. Men först så låter vi Sverker ta en titt på detta och så ser vi vad han kan göra åt saken. :)