Malin Liljeholm

Ibland känns livet bara så jäkla orättvist, man ställer sig frågor som egentligen ingen kan svara på och använder ordet om mer än vad som egentligen är bra för psyket. Ja min lilla tjej är fortfarande sjuk och har nu varit det i över ett halvår, det har gått upp och ner sen i oktober förra året då det hela började med lite hosta. Man funderar över vad man kunde ha gjort annorlunda för att det inte skulle ha börjat, om jag hade gjort si eller så hade hon då varit frisk nu? Ja många frågor och få svar snurrar runt i huvudet nu för tiden och helt ärligt börjar man tappa hoppet lite nu.. Det känns meningslöst och hemskt när allt man gör inte gör något bättre, eller ja det gör ju så att det inte blir sämre i alla fall. Men att se henne dom dagarna då det är som värst är hemskt, att se sin bebis sjuk är aldrig roligt, men när det bara drar ut på tiden och inget tycks hjälpa så börjar det kännas hopplöst. Hur länge ska man egentligen vänta, är det värt det. Just nu är det väldigt mycket pollen i luften dessutom och för en häst som är väldigt dammkänslig ja näst intill asmatiker är detta en faktor som gör att det blir extra jobbigt att andas, hon har fått Cortison men kuren tog slut igår så nu håller vi alla tummarna för att det inte blir sämre igen. Och jag kan säga att jag har aldrig någonsin uppskattat regn så mycket som jag gör nu då regniga dagar är bra dagar, då är det lättare att andas och min tjej är mycket piggare. Så sjukt nog blir jag på ett sätt gladare för dom regniga dagarna än dom varma och soliga. Allt som gör att min Princess mår lite bättre gör mig glad. :)