Malin Liljeholm

Jag känner mig rastlös, fruktansvärt rastlös.. Det var riktigt länge sen jag inte hade någon häst som jag behövde ta hand om varje dag. Och nu under sommaren så har jag ju varit i stallet flera gånger varje dag och så nu tog det tvärt bara slut. Visst har jag varit i stallet lite trotts att jag inte har Princess kvar, vi har ju trotts allt två hästar i familjen också. Men bara den här känslan att jag inte måste varje dag det får det att krypa i hela kroppen på mig, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och vem jag egentligen är utan allt det här. Jag har ju trotts allt haft Princess dom senaste fem åren så hon har ju varit en stor del av min övergång till vuxen och ja det man kanske kan kalla början på mitt vuxna liv. Så ja jag känner mig tom och vilsen utan henne det gör jag, men också tom och vilsen då hästarna alltid varit en väldigt stor del av min vardag och jag vill verkligen ha tillbaka den biten igen. Så nu väntar jag och blir bara mer och mer nervös för varje minut som går tills det blir söndag. Jag vill bara få det överstökat och veta om det är rätt eller om jag ska leta vidare. Men jag hoppas verkligen och tror på den här hästen så förhoppningsvis passar vi bra ihop och jag behöver inte vara utan häst allt för länge till.. Men det återstår som sagt att se och fram tills dess får jag väl fortsätta klättra på väggarna av rastlöshet.