Glömmer dig aldrig!
När man är 20 år gammal så är fem år av ens liv väldigt lång tid, det är en fjärdedel av mitt liv. En fjärdedel av mitt liv då det fanns en sak som räddade mig i alla jobbiga stunder, under fem års tid fanns det en en sak som verkligen var mitt allt och för lite mer än en månad sen valde jag att lämna den tiden bakom mig och gå vidare. Det var mitt eget beslut och jag skyller inte på någon annan för det. För även om det fanns många olika faktorer som påverkade det beslut jag i ren ilska och sorg tog just då så var det just det, mitt beslut. Och ja många stunder har jag ångrat mig och tänkt att om jag bara hade väntat lite till, om jag bara hade bitit mig i läppen och inte sagt något. Samtidigt så ledde detta till något som jag aldrig någonsin kommer att ångra, jag hittade min Wilma. Men idag och den närmsta tiden så är det inte vad som tynger mig, nu handlar det om vad mitt hjärta så länge hållit kärt och fortfarande gör. Nu handlar det om den tjejen som precis som sitt namn alltid kommer vara min Princessa, vart vägen än leder och åt hur olika håll vi än går så kommer hon alltid vara min Princess. Fem år, en fjärdedel av mitt liv har hon haft den största betydelsen och den största platsen i mitt hjärta. Den resan vi har gjort tillsammans kan ingen ta ifrån oss, och dom minnen som finns kommer alltid finnas kvar. Kärleken jag känner är obeskrivlig och jag har och kommer alltid att ha dåligt samvete för att jag vände det ryggen.. Att jag bara gav upp och släppte allt, men jag orkade inte längre och jag visste väl redan då hur det skulle sluta.
Dom senaste veckorna har min stora sorg varit att mitt hjärta skulle flytta och att jag inte skulle få se henne igen, att jag inte skulle veta hur hon hade det och att jag inte skulle kunna påverka något längre. Men igår så fick jag det besked som jag egentligen väntat på det senaste halvåret som jag så medvetet sett komma men ändå inte vågat se. Igår fick jag veta att min älskade Princess bara har dagar kvar, för nu är hon sämre igen och det rätta är nu att låta henne somna. Låta henne slippa lida, även om det för det mesta är så pass att de går att leva med.. Men vi alla vet att det inte är något liv för en häst och absolut inget liv för henne, den busiga lilla tjejen som vill alla så väl. Det är med henne jag har utvecklats som mest, inte bara som ryttare utan som människa. För även om hon aldrig var min så kommer jag alltid minnas henne som min första egna häst, för det var den rellationen vi hade jag och min Princess. Den känslan när det var vi kommer ingen kunna ta ifrån mig. Men nu så är det snart dags för min älskade vän att lämna det här livet bakom sig för att springa på dom evigt gröna ängarna utan svårigheter med att andas. Jag nekar inte att det känns hemskt, jag skulle göra vad som helst för att inte behöva stå inför det här.. Bara vänta på att dagen kommer och känna hur jag bit för bit faller samman. För hur tar man egentligen farväl av något som är en del av en själv? Hur ska man någonsin kunna fylla den tomheten? Jag tror inte det är möjligt, för en del av mig kommer för all framtid att tillhöra min fina Princess och alltid befinna sig på den plats där hon är.
Idag har jag spenderat flera timmar med att bara sitta och titta på när hon betar av gräset, känna tår efter tår falla ner för kinderna och ångesten som byggs upp inombords. Och jag vet att det här är rätt, det är det bästa för henne.. Men hur ska man kunna låta bli att vara självisk när någon har satt ett bästföre datum på det man älskat högst av allt under så lång tid? Det som jag för något år sedan var säker på skulle vara många år framöver. Det går inte att hindra när smärtan i bröstet är så enorm, när man ser henne framför sig men inget kan göra för att hindra det man vet väntar.. Allt man kan göra är att låta tårarna falla och känna smärtan, låta sorgen skölja över en och försöka ta vara på dom sista stunderna som är kvar. Göra det finaste man kan av den här tiden, förbereda sig och ta ett långsamt farväl.
Kärleken till dig går inte att beskriva med ord älskade Princess! <3
Kommentarer
Trackback
