Malin Liljeholm

Klockan är nu strax efter tio och det är måndagskväll. Jag är helt slut och då av egentligen ingen som helt anledning, eller okej lite har jag faktiskt gjort idag och jag avslutade dagen med lite mer än en timmes ridning på mitt hjärta med massa kämpiga övningar som fullständigt körde slut på mig. Jag blir verkligen så frustrerad när Wilma gör allt för att göra rätt och så sabbar jag det genom att inte sitta upp ordentligt vilket gör att vi båda kommer lite ur balans. Så tillslut blev jag så arg på mig själv att jag högt utbrister "Men sträck på dig då för i helvette! Hur jäkla svårt ska de va!?" Haha.. ja ni kan ju tänka er att vi alla fick oss ett gott skratt efter det. ;) Och mot slutet så gick det faktiskt riktigt bra när jag och Wilma efter mycket slit verkligen hittade varandra. :) Så min älskade tjej skötte sig hur bra som helst.. men jag måste verkligen kämpa med mig själv nu för att hitta tillbaka till där jag var för ungefär ett år sen innan Princess blev dålig. Det är många tappade muskler som ska byggas upp igen och då inte bara för min del utan också Wilma behöver tränas för att få muskler på de rätta ställena och så ska jag ju dessutom lära känna henne på vägen också. Man brukar ju säga att det tar minst ett år innan man kan säga att man känner en häst så vi har ju lite tid kvar till vi verkligen är där. Men jäklar vilket team vi kommer bli sen! Det är jag verkligen helt säker på. :)