Så det kan gå
Det blev en supermysig ridtur ikväll med Nettan, eller ja det var supermysigt fram till vi hade ca 500 meter kvar till stallet. Wilma blev rädd och kastade sig bakåt och sen runt vilket resulterade i att matte som satt på ryggen och chillade med långa tyglar fick bita i gruset. Så med en landning på skulderblad/axel och sen en smäll i bakhuvudet så känner jag mig rätt mörbultad här på soffan nu. Men det känns i alla fall som att jag kommit rätt lindrigt undan, det hade ju faktiskt kunnat sluta mycket värre. Så lite stelhet ett par dagar ska jag väl kunna uthärda.
Kommentarer
Trackback
