Mattes fina Wilma
Vi lindar och lindar det där nedrans svullna bakbenet och sakta sakta blir det bättre.. Önskar bara att hon kunde få bli helt bra nu. Men om vi ska se något positivt i detta så är det att i början var de rena kriget för att ens få dit lindan då hon vägrade samarbeta och bara trampade runt. Nu går det istället på några ynka sekunder och hon står som ett ljus varje gång mitt hjärta. :)
Kommentarer
Trackback
