Malin Liljeholm

I lördags när jag red Wimlan var huvudet uppe i det blå och energin och nerverna överallt. Vilket resulterade i ett pass på ca 30 min där vi bara skulle slappna av och hon skulle lyssna på mig. Idag så var det dags igen.. med världens träningsvärk i benen (fortfarande) sedan senaste passet i sadeln. Och jäklar vilken häst jag hade idag, så himla fin, mjuk, lyhörd följsam och otroligt arbetsvillig. Hon gick som en klocka hela passet min fina tjej! Det är inte alltid lätt att sätta igång en häst när både hon och jag kommit ur form och tappat musklerna, men bara man hittar den där perfekta svårighetsgraden och har en häst som vaknat på rätt sida då känns det bara såå himla härligt! Men jag kan säga att de va smärtsamt för musklerna i mina ben, framförallt insida lår.. snacka om kramp i stort sett hela tiden. Men då är det bra att va envis och att man här en stjärna till Wilma på sin sida. :)