Min duktiga Wilma

Väldigt mycket i livet känns jobbigt just nu men är det något som känns allt annat än jobbigt så är det min fina Wilma, hon går just nu själv och det ger mig dåligt samvete varje minut jag inte spenderar i stallet.. Men jag har insett att hon faktiskt inte bryr sig så jättemycket. Hon har småttingarna som går i hagen brevid och hon går och petar för sig själv i hagen på dagarna och så kommer hon glatt springandes när man kommer för att ge lunchpåsen med hö eller bara för att mysa. Och i ridningen har vi verkligen hittat varandra nu vilket känns helt underbart, jag får slita så varenda muskel i min kropp skriker men gud så fin hon är när det blir sådär rätt och man verkligen känner hur hela hon arbetar under mig. Ja det är svårt att beskriva den känslan för någon som inte upplevt det själv.. Men just den där känslan är så jäkla underbar, det är få saker här i världen som slår den. :) Så nu jobbar vi stenhårt på att vi båda ska få rätt muskler på rätt ställen och ja vem vet vad vi hittar på tillsammans i framtiden. :)
 
Ett år sedan och så långt vi har kommit tillsammans sen dess! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0