Ett vrak

Jag är trött, jag är sliten och livet går just nu i hundraåttio.. För en människa som mig som egentligen alltid vill ha koll på läget och vill veta hur framtiden kommer se ut så är det fruktansvärt läskigt och skrämmande. Jag hatar att bara gå och vänta, och att det dessutom är flera saker som jag nu måste vänta på som jag själv inte kan styra över gör ju situationen ännu jobbigare. Det är så illa att jag drömmer mardrömmar på nätterna, har svårt att sova och bara känner en fruktansvärd massa ångest och stress. Och jag vill bara skrika åt mig själv för att jag inte tagit tag i vissa saker tidigare.. Nu står jag här i ren panik och bara måste fixa det där körkortet så fort som möjligt till exempel. Jag hatar det och jag vill bara att alla jobbiga och stressiga känslor ska försvinna.. jag vill bara att allt ska vara över och att det för omväxlings skull kan bli precis som jag vill i slutet.. Men det kan ju bara framtiden utvisa...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0