Malin Liljeholm

Nålrädd och med lite smått ångest tog jag mig med stöd av Edvina och charmigaste Alice idag iväg till blodbussen för att testa mig och göra en anmälan för att få bli blodgivare. Jag överlevde nålen även om det inte alls kändes som en behaglig upplevelse, men samtidigt så måste man ju tänka på att det är för en väldigt god sak man gör det, att ge blod räddar faktiskt liv. Tänk sen om man själv skulle ligga där en dag med brist på blod, då är man nog himla tacksam för de människor som faktiskt delar med sig lite av sig själva. Jag är i alla fall glad att jag har ansökt och så stolt över mig själv för att jag inte vände i dörren när jag kände paniken inombords för den där nålen som väntade. Men det gick ju bra, jag överlevde och om tre veckor får jag veta om jag är godkänd för att få lämna blod. Så till er som läser det här tänker jag nu uppmana att gå och testa er, så lite kan göra så himla mycket och bara det gör att man mår så himla mycket bättre själv efteråt. Det är därför jag gör det här, både för att det är en himla bra sak att göra men också för att det faktiskt är något som man kan göra för att hjälpa andra och det känns riktigt bra. :)