Malin Liljeholm

Man kan ju undra vart världen är på väg när jag sitter här mitt på dagen och skriver på en skoluppgift så att tangenterna nästan glöder. Sen när är jag den personen som kan plugga på dagtid och dessutom få något gjort och inte bara göra en massa meningslösa försök. Ja jag antar att de har lite att göra med att jag nu för tiden vill göra allt annat än att låta mina tankar vandra fritt. Jag vet ju att jag måste ta mig igenom mina känslor så småning om och att de kanske är lite dumt att skjuta på det.. men är man mitt i en tentaperiod så är det omöjligt att låta sig själv bli ledsen och stänga ute omvärlden. Så även om det kanske är vad jag skulle behöva just nu så har jag två stora uppgifter som ska skrivas och sen lämnas in på fredag morgon och innan dess ska jag även lyckas klämma in några timmars jobb. Så jag fortsätter att kämpa med känslorna instängda i en liten ask i ett hörn någonstans tills på fredag, när jag kommer hem på fredag då har jag en hel helg som väntar då jag bara ska tänka på mig själv. Både skrämmande och välbehövligt skulle jag säga.