Den 11 Augusti 2006 förlorade jag min bästa vän och älskade morfar föralltid. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och saknar honom. Och nu när huset som morfar byggde 1970 ska rensas ur och städas för att säljas då mormor inte längre orkar känns det jobbigare än någonsin. Allting påminner om morfar allt man tvingas slänga som var morfars.. det gör så fruktansvärt ont att jag i mellanåt inte vet vart jag ska ta vägen. Men jag vet att morfar hade varit stolt, jag vet att det här hade varit hans val också. Jag vet att han alltid finns med oss i våra hjärtan, så även om det känns som att vi kastar bort allt som är morfar så kommer han aldrig försvinna. Men det är tufft och tårarna är många. Älskade Morfar! ♡
Älskade Morfar! ♡