Malin Liljeholm

Det finns en hel del saker som jag aldrig kommer glömma.. men så finns det ett minne som har ettsat sig fast så hårt att jag tror att även den dagen då jag blir gammal och knappt minns vad jag själv heter så kommer jag minnas detta. Det minne jag pratar om är den 11 Augusti 2006 då min älskade morfar och bästa vän lämnade oss. Det är by far den värsta dagen i mitt liv och det var ett sånt där ögonblick då hela livet och hela min existens ändrades på några sekunder. När telefonen ringde och jag visste utan att någon behövde säga något att allt inte stod rätt till.. När mamma sen bröt ihop då rasade allt.. allt som någonsin betytt något var som bortblåst och det som fanns kvar var ett stort svart hål. Det ögonblicket är det jag minns och kommer att bära med mig för alltid! Den saknaden kommer aldrig att försvinna, det kommer alltid att finnas ett tomt hål i mig. Även om jag inte vill minnas detta hemska ögonblick så gör jag det i alla fall.. För det är sånna här stunder som fastnar, när livet tar en vändning som man inte var beredd på. Ja när allt förändras. Jag minns det med sorg men det är med kärlek i hjärtat och med vetskapen om att så länge jag minns så finns han där. Varje dag, varje minut och varje sekund så finns han där för mig, han är min skyddsängel! Min älskade morfar! <3