Malin Liljeholm

Efter ett litet tips så tänkte jag nu att jag skulle berätta lite om mitt första år på förskollärarprogrammet och hur jag ser på att fortsätta och lite planer och tankar kring framtiden, jag hoppas att ni finner mina tankar kring detta i alla fall lite intressanta. :)

Som rubriken säger så har jag nu alltså avslutat mitt första år på Förskollärarprogrammet, eller ja jag har fortfarande inte fått resultatet på den sista tentan jag skrev men tills dess utgår jag ifrån att jag är färdig med mitt första år. Vilket känns både roligt och lite läskigt, för tiden har gått så himla fort. Det käns verkligen som det var igår jag på nervösa ben klev in på Mälardalens högskola för första gången och då såg jag framför mig 3,5 långa år men istället så har tiden bara flygit iväg. När jag ser tillbaka på det här året som gått ser jag mycket slit och envishet, jag känner mig nöjd med vad jag har presterat även om jag vet att jag nu under våren hade kunnat gjort det bättre men jag har kännt att jobbet har varit viktigt och även valt att lägga mycket energi på det, men trotts detta har jag lyckats klara alla kurser till slut så jag känner mig nöjd ändå. :) Och trotts att det har varit mycket slit för att hinna med allt jag vill göra så känner jag mig ändå taggad på att fortsätta min utbildning för nu mer än någonsin känner jag att det är det här jag vill göra! Dock är jag glad att jag har en hel sommar framför mig där jag slipper skolan så jag hinner ladda batterierna för att orka med ett nytt år som troligtvis kommer bli lika kämpigt för att jag ska hinna med att göra allt jag vill göra. Men även om det ibland känns tungt så vet jag vad mitt mål är och det är därför som jag vet att jag kommer klara av att nå dit, för om bara viljan finns där så klarar man allt! :)

Så det är här jag står just nu, med två och ett halvt år kvar på min utbildning och tre och ett halvt år kvar tills jag får min förskollärarlegitimation. Ja när man pratar om det såhär så känns det väldigt långt fram i tiden, januari 2015.. ja de känns så långt bortom allt man lever i nu. Men så tänker man på gymnasiet och hur fort den tiden gick och då känns allt istället skrämmande nära. Dock väljer jag att inte se det så, det är bättre att ta en vecka i taget och göra det som man känner att man orkar just nu. Annars är ju risken att det istället blir för mycket och man ger upp totalt, så en sak i taget så kommer jag att nå till målet så småning om.

Vad som händer efter mina studier sen är svårt att svara på.. Tanken är att jag ska hitta något jobb så fort som möjligt efter min examen och så är ju tanken att jag även ska flytta hemifrån, men det kan ju hända att jag gör det innan jag pluggat färdigt om jag träffar någon att flytta ihop med eller så. Men som det ser ut just nu kommer jag att bo hemma så länge som jag pluggar, detta för att slippa studielån och även för att jag faktiskt känner att jag inte har någon panik att flytta. Jag trivs med min familj och dem stöttar mig helt och fullt i det jag har valt att göra med mitt liv och vill göra allt för att underlätta för mig under min studieperiod. Utan dom hade jag troligtvis aldrig klarat det här, så all kärlek till dem! ♥

Jag fick även frågan om detta är något som jag kommer att jobba med hela livet. Svår fråga att svara på, som jag känner just nu så ja det vill jag. Men sen kan det ju alltid ändras i framtiden, sånt kan man ju inte direkt förutspå. Men som sagt, detta är vad jag vill och jag ser det i alla fall som en större del av min framtid och sen får vi helt enkelt se vad som händer. :)