Buck
"Amerikansk dokumentär från 2011. Buck Brannaman har utvecklat en enastående, och mycket framgångsrik metod, att hantera och träna hästar. Den går ut på att kommunicera med hästarna med hjälp av ett lyhört ledarskap och utan straff. Till vardags reser han mellan rancher, där han lär ut metoden till hästägarna. Han tillbringar större delen av året på vägen, utan sin fru och sina döttrar. Bucks barndom var osäker. En missbrukande far misshandlade honom och hans bror, och de tvingades uppträda med allehanda tricks. Vändningen kom när en fotbollstränare, efter ha sett ärren på Bucks rygg och ben, hjälpte honom att komma vidare och få en fosterfamilj."
Detta har jag precis ägnat en och en halv timme av mitt liv till att se på och jag kan inte säga något annat än att jag är så sjukt ställd och så galet imponerad. För mycket av det han sagt om arbetet med hästen om känslan och hur man när man hittar den bara inte kan sluta det stämmer så bra. Och det jag tar med mig av det här är två saker som Buck sagt.. den en är att "hästar är som barn, man kan inte alltid vara deras vän utan man måste uppfostra dem också" och så det andra "våra hästar avspeglar våran själ". Två väldigt simpla meningar med enorm betydelse och jag tror att efter att jag har sett det här kommer jag att tänka annorlunda när jag jobbar med hästarna. Buck Brannaman är verkligen en människa som kan konsten att beröra utan ord, att folk kallar honom mannen som talar med hästar kan jag verkligen förstå! En helt enorm människa helt enkelt!
Kommentarer
Trackback
