Min Princess igen!

Jag minns inte hur mycket jag egentligen berättade om vad som hände med Princess där i början på oktober och varför hon iprincip försvunnit här från bloggen de senaste månaderna. Men nu tänkte jag att det är på tiden att ni får hela historien från början till slut.. eller ja till nu i alla fall. :)

Jag har ju ridit Princess flitigt under sommaren och början på hösten, hon har byggt upp muskler och även en mycket bra kondition. Vi var ett hon och jag, så var det bara! Men så i början på oktober så skulle Leffes (Leffe är alltså Princess ägare) fru börja rida Princess.. jag fick givetvis fortsätt och rida ibland jag också men eftersom att hon höll på med Princess varje dag och ibland flera gånger om dagen så ville jag inte utsätta Princess för den förvirringen. För hon är ju litegrann utav en enmanshäst, hon blir stressad och förvirrad om för många håller på med henne samtidigt och om det blir för mycket. Så för hennes skull slutade jag i stort sett helt att rida. Leffes fru sattsade hårt till en början och var engagerad, men efter bara ett par veckor så tappade hon intresset. Vilket man kanske kan förstå då princess inte direkt är född till att gå över bommar och sånt, hon vill sträcka på benen ibland annars blir hon uttråkad och näst intill omöjlig att rida. Men eftersom att det inte längre var någon som var ute med henne och busade i skog och mark så vart hon ju bara mer omöjlig och Leffes fru insåg till slut att detta än en gång inte var något för henne.. Så de senaste veckorna har hon börjat se sig om efter en annan häst till sig och stackars Princess har bara stått.. Jag har ju inte haft tid nu på senaste tiden heller då jag har haft Vfu och skola som totalt sugit musten ur mig.. Men nu så är min tanke att jag ska köra igång igen. :)

Så min plan är alltså att imorgon prata med Leffe och för det första få tillbaka mina söndagar som jag alltid hade innan detta och sen tala om att jag vill sätta igång igen med ridningen. :) Sen så hoppas jag att jag får ha henne mestadels för mig själv igen, för då var det bra. :) När det var bara hon och jag då funkade allt, det förtroeendet hon hade för mig och ingen annan, det var det som gjorde oss till oss! ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0