Snart finns inget hopp kvar..

Idag har jag varit utanför huset för första gången sen i måndags. Jag kom på det när jag och min fina mintgröna cykel var på väg upp till stallet. :) Det var meningen att jag skulle pyssla med den där envisa hästen, men hon tyckte inte de så jag misslyckades totalt vad gäller det.
Men jag får väll försöka imorgon igen antar jag. :P
Men jag måste medge att det börjar bli väldigt irriterande att inte få tag i hästen när man är i stallet, och sen kan jag ju inte själv göra något åt saken då det inte är min häst och så länge ägaren inte bryr sig ifall det går att få på henne en grimma eller inte och låter henne vinna hela tiden och ger henne godis och mat i hagen.. ja så länge som han gör så så spelar det ingen roll hur mycket jag kämpar för hon vet ju att hon i slutet alltid får som hon vill.. Så jag börjar faktiskt fundera på att ge upp helt och hållet, leta efter någon annan. Även fast de skulle kännas helt fruktansvärt så fungerar det inte när jag har tappat gnistan helt.. Förut var det roligt att åka till stallet, men nu känns det bara jobbigt och varje gång åker jag hem mer besviken än gången innan.. :(

Nu när de har börjat med lösdrift och fri tillgång på hö så tror jag att hon tillslut kommer bli en vildhäst.. och det finns inget jag kan göra åt det. :(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0