Trodde aldrig att jag skulle känna så igen..

Jag har haft många bra vänner genom livet.. en del som inte varit särskilt bra också.. Innan jag började gymnasiet hade jag en vän som betydde väldigt mycket för mig. Men det fungerade inte riktigt mellan oss.
Så när jag kom till Thomas hade jag ingen.. Jag kände mig helt ensam, jag hade ingen som jag kunde prata med om allt som var jobbigt.. ingen att dela de glada nyheterna med.
Så för mig vart det som att börja om på nytt.. ni vet, som när man börjar på dagis, man känner inte många människor.. Ens bästa vän är ens mamma, okej inte riktigt så var det. För när man är 15 går man inte dirrekt till sin mamma när man behöver prata. Men det var inte långt ifrån..

Första skoldagen träffade jag en hel del nya människor.. Jag umgicks med en grupp tjejer de första dagarna. Sen började jag umgås mer med en tjej.. Det kändes liksom rätt på något sätt. Jag förstog henne och jag trivdes i hennes sälskap. Vi lärde känna varandra mer och mer och nu vågade jag tänka tanken att kanske.. ja kanske hade jag hittat en riktig vän. En sån som man lär känna när man är ganska ung och som man sen håller kontakten med hela livet.
Jag vet ju inte om det kommer hålla hela livet.. men en sak vet jag och det är att jag har hittat min vän. :-) Det finns ingen som betyder mer för mig än vad hon gör, hon är speciell och jag kan verkligen lita på henne. Så fort det händer något så vet jag att jag kan alltid prata med denna tjej. ;-)

Det finns ingen annan som hon.. och jag kan säga att ni som inte träffat henne har verkligen missat något.

Du ska veta att du är speciell Linn och att vad som än händer så finns jag alltid här för dig.. Du är en underbar vän! Finns ingen bättre än du. :D


Alltid vi!<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0