Malin Liljeholm

Den 18 februari 1936 föddes en mycket speciell person.. min morfar. :) Han betydde enormt mycket för mig, vi gjorde allt tillsammans. När jag var liten ville jag bli precis som min morfar.. snäll, omtänksam, underbar.. ja bäst helt enkelt. :) Allting var så bra när jag var med morfar, när jag var ledsen så viste han precis vad han skulle säga för att jag skulle bli glad igen. Ja han var allt för mig.. precis som en morfar ska vara. :)

Men allt det tog slut.. det som aldrig borde få hända hände. Jag kommer aldrig glömma den kvällen, det var hemskt.. mormor som ringde, mammas ansiktsuttryck. På dom få sekunder rasade min värld samman, jag bröt ihop.. jag har nog aldrig gråtit så som jag gjorde den kvällen, tårarna bara forsade. Det fans inget slut. :´(
Att han var borta så fick det bara inte vara.. den viktigaste personen i mitt liva var borta, jag skulle aldrig få se min morfar igen..

Nu har det gått två och ett halvt år sedan den dagen.. men det känns som det var igår. Varje gång jag är hos mormor väntar jag på att han ska komma gåendes upp för trappen och vissla som han alltid gjorde. Men hur mycket jag än önskar och hoppas så kommer det aldrig hända. :(

Men han är väll på ett bättre ställe nu och en dag kanske jag får se honom igen.. :)

Änglar finns, de vet jag..

jag vet att du finns här och vakar över mig morfar..
men jag saknar dig, jag saknar dig så att det gör ont..
skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka!


Saknar dig morfar! <3